Vad är forskningsfusk?

Forskningsfusk, eller ”oredlighet inom forskning” som det officiellt brukar kallas, är ett komplext och inte särskilt väl definierat begrepp. Likaså är det omtvistat vilken omfattning denna företeelse har, till stor del beroende på att det inte finns några tillförlitliga metoder för att upptäcka och mäta densamma.

Vissa menar att de fall som avslöjas endast representerar ett fåtal undantag och att forskarsamhället som helhet präglas av ärlighet. Samtidigt framförs ofta åsikten att de ansvariga är udda och avvikande individer som agerar på egen hand. Andra hävdar att problemet forskningsfusk är vitt utbrett och berör en inte obetydlig del av alla vetenskapliga arbeten som publiceras.

Kanske är det till och med så att nästan alla forskare i någon mån kan anses skyldiga. I detta sammanhang är det självfallet viktigt att fråga vad vi menar med forskningsfusk. Som vetenskapshistorikern Horace Freeland Judson skriver i sin bok ”The great betrayal – fraud in science” [8] brukar man i detta begrepp normalt räkna in tre komponenter: fabricering, förfalskning och plagiering. För att definieras som fusk ska handlandet även karakteriseras av en medveten avsikt att vilseleda läsaren eller, om detta är svårt att bevisa, ett hänsynslöst åsidosättande av accepterad vetenskaplig praxis.