Patent- och bolagstvist mellan Thomas
Lundeberg och Kerstin Uvnäs Moberg

Som beskrivits i boken Forskningsfusk eller Rättsövergrepp [Thyberg, 2009] började Kerstin Uvnäs Moberg och Thomas Lundeberg i slutet av 1990-talet att samarbeta vetenskapligt runt hormonet oxytocin och dess terapeutiska användning. Detta resulterade i att man med stöd av Karolinska Innovations AB (KIAB) 1997 lämnade in tre patentansökningar. Året därefter bildade man tillsammans med tre andra intressenter företaget EntreTech Medical AB (kallas framöver endast EntreTech) för att ta till vara de kommersiella möjligheterna i den gemensamma forskningen. Samma år tog man över de nämnda patenten från KIAB och sökte även nya patent i det egna bolagets namn.

Trots att en del motsättningar dykt upp bildas 2001 ytterligare ett gemensamt bolag, Eustasia AB. Samma år bestämdes vidare att Uvnäs Moberg och Lundeberg skulle överta övriga delägares andelar i EntreTech. Från 1997 fram till 2001 kom Uvnäs Moberg och Lundeberg att som uppfinnare tillsammans söka och erhålla nio patent (Tabell 1). Flertalet av dessa kom antingen direkt eller efter överlåtelse att innehas av EntreTech.

När Kerstin Uvnäs Moberg i mitten av 2002 började skicka in skrivelser till KI (och senare VR) där misstankar om forskningsfusk framfördes mot Thomas Lundeberg var beskyllningarna tämligen allmänt hållna. I den första inlagan från den 11 juni 2002 som var ställd till KI:s etikråd anhöll hon om ”en granskning av professor Thomas Lundebergs verksamhet i gemensamma projekt med undertecknad”. Direkt därefter sades följande. ”Jag menar att Lundeberg på ett otillbörligt sätt såväl vetenskapligt som kommersiellt exploaterat min mångåriga forskning kring oxytocin och dess effekter på stress och välmående”.