Justitiemord
Kerstin Uvnäs Moberg
« Tillbaka
|
"Kerstin Uvnäs Moberg föddes 1944 och är dotter till Börje Uvnäs (avled 2003 vid 90 års ålder). Den senare var KI:s första farmakologiprofessor och en mycket inflytelserik person vid den medicinska fakulteten, bland annat som dekanus under ett flertal år och som ordförande i den Medicinska Nobelkommittén. Han hade även en stark ställning utanför KI, till exempel som ordförande i Svenska Läkaresällskapet och som President för the International Union of Pharmacology (1966- 1972). Det var också hos denne, det vill säga vid Farmakologiska Institutionen på KI, som Kerstin Uvnäs Moberg efter sina läkarstudier började forska. Hennes tidiga arbeten gällde hormoner med inverkan på matsmältningen och det var inom detta område som hon 1976 avlade doktorsexamen. Vid mitten av 1980-talet dök hormonet oxytocin upp i hennes forskning och blev sedermera en huvudlinje i denna. Särskilt intresse har riktats mot oxytocinets betydelse för de positiva effekter (välmående) som utlöses av beröring." ... "Något som kan vara intressant att observera i Kerstin Uvnäs Mobergs bakgrund är hennes envetna kamp för att erhålla en professur vid KI. Under perioden 1985-1998 sökte hon sex olika professurer med varierande ämnesbeteckning vid KI. Hon fick vid dessa tillfällen godaomdömen och placerades i ett flertal fall bland de tre främsta kandidaterna. I slutänden blev hon dock aldrig den som förordades till tjänsten av tjänsteförslagsnämnden. Uvnäs Moberg överklagade i flera fall beslutet till Regeringen eller Överklagandenämnden för Högskolan, men lyckades aldrig få en ändring till stånd. Vid en av dessa tillsättningar kom ärendet upp i dagspressen och omskrevs i flera debattartiklar i DN. Det rörde sig om en professur i fysiologi vid Institutionen för Fysiologi och Farmakologi. Från KI:s sida föreslogs docent Peter Thorén från Göteborg till innehavare av tjänsten. I sitt överklagande till Regeringen framhöll Uvnäs Moberg bland annat att ”KI åsidosatt gällande jämställdhetsaspekter när de valt Thorén” och beskrev den institution där hon själv var verksam och nu sökt en professur som ”en tummelplats för manliga intressen”. |