|
Det sätt på vilket både KI och VR agerade i utredningen av anklagelserna mot Thomas Lundeberg och Joakim Carleson kritiserades starkt i boken Forskningsfusk eller Rättsövergrepp [Thyberg, 2009]. Vid genomgång av den mycket stora mängd handlingar som finns i ärendet var det svårt att inte få intrycket att handläggningen redan från början fick slagsida och till stor del kom att styras av Kerstin Uvnäs Moberg och hennes ombud Kurt Björkholm. Detta demonstrerades på ett talande sätt av hur den senare uttryckte sig i en skrivelse till utbildningsminister Leif Pagrotsky och rektor Harriet Wallberg-Henriksson kort efter det att granskningen avslutats. Björkholm skrev där bland annat att han ”tagit initiativet och drivit den vetenskapliga
utredning vid KI som nyligen avslutades med ett uppmärksammat utlåtande från VR”.
Minst lika remarkabelt var agerandet från dekanus Jan Carlstedt-Dukes sida, den som på KI hade det verkliga ansvaret för granskningen. Man frågar sig till exempel hur det kom sig att Björkholm i en skrivelse till rektor tackar Carlstedt-Duke ”för att du alltid ställer upp till samtal under angenäma former och biträde med utredningar”. Det är på samma sätt slående hur Carlstedt-Duke aktivt och utan dröjsmål tog sig an de beskyllningar gentemot Lundeberg som Uvnäs Moberg och Björkholm framförde och sedan vidarebefordrade dessa till rektor med förslag om långtgående åtgärder [Thyberg, 2009].
Vad Lundeberg berättat om atmosfären vid sina fåtaliga möten med Carlstedt-Duke (en gång tillsammans med rektor Hans Wigzell och en gång endast för att lämna över handlingar) är av diametralt motsatt karaktär. Detta strider mot vad grundlagen säger om hur myndigheter ska uppträda i sin verksamhet samt den självklara principen att iaktta en neutral attityd visavi anmälare och anmäld i fall av detta slag.
...
Under de första två åren från det att anmälningar mot Lundeberg först kom in till KI var rektor Hans Wigzell den som hade det yttersta ansvaret för utredningen och de åtgärder som vidtogs. En intressekonflikt som aldrig togs upp i boken Forskningsfusk eller Rättsövergrepp [Thyberg, 2009], men som blivit betydelsefull att informera om efter anonyma tips som undertecknad mottagit det senaste året, är Wigzells nära kontakter med den svenska affärsmannen Gunnar Walstam. Denne hade ända sedan mitten av 1980-talet haft verksamhet tillsammans med Lundeberg och lurat denne på mångmiljoninkomster från patent till vilken den senare var uppfinnare [Thyberg, 2013].
...
Figur 4. Tabell hämtad från en artikel publicerad i
tidningen Affärsvärlden [Söderlind, 2013].
Rödfärgningen av Walstams namn är ditlagdi
efterhand. Länk till Affärsvärldens artikel »
Än mer påtagliga är som nämnts Gunnar Walstams tidigare kontakter med Thomas Lundeberg. Under 1980-talet utvecklade den senare i egenskap av läkare och forskare tillsammans med teknikern Billy Södervall från Markaryd en metod för beläggning av urinkatetrar och andra medicinska produkter med ett tunt lager silver i syfte att minska risken för vårdrelaterade infektioner. När mycket av utvecklingsarbetet
redan var klart dök Walstam upp i samband med att affärs och konsultföretaget Bain & Company, som han då var verksam vid, ordnade ett möte på KI om kommersialisering av medicinska upptäckter.
Lundeberg var en av de forskare som vid detta tillfälle presenterade sitt projekt. Walstam återkom till Lundeberg några månader senare och uttryckte intresse för silverbeläggningsmetoden. Detta ledde så småningom fram till att det den 9 juni 1989 undertecknades ett avtal mellan Astrid Deeth (affärskollega till Walstam), Thomas Lundeberg, Billy Södervall och Gunnar Walstam som gick under benämningen
”Agreement governing the business relationship and activities of the beneficiaries of the Meco Trust” (Figur 5). Vad som sedan hände i dessa affärer finns beskrivet i boken Sagan om Bactiguard ([Thyberg, 2013] – finns även i en engelsk version från samma år med titeln The Bactiguard Fairy Tale). För att göra en lång
historia kort nämns här bara några centrala punkter. I övrigt hänvisastill den nämnda boken.
...
Figur 7. Exempel från hemsidan för CR Bard Inc som visar hur man fortfarande i början av 2014
hänvisar till de artiklar som Lundeberg och andra publicerade under andra halvan av 1980-talet
som bevis för den skyddande effekten mot urinvägsinfektioner vid användning av silverbelagda katetrar.
Klicka här för extern länk till hela dokumentet »
Till CR Bard Inc.´s hemsida »
|
